Karl Allmenröders avhandlingDet låg en tät dimma över Västsverige natten till den 20 oktober 1944. Tjugo minuter in på det nya dygnet passerade fem amerikanska kurirplan sjön Anten, norr om Alingsås. Radioofficeren ombord på ett av de ytterst hemliga planen, Donald Johnston, fyllde 23 år och gratulerades troligen av sina fem besättningskamrater med hurrarop och ryggdunkningar. De sex amerikanska flygarna hade bara sekunder kvar att leva. Det ombyggda bombplanet gick i backen vid Antens kapell och exploderade.Samtliga ombord, utom sergeant Oakley Ragland, omkom genast. När hemvärnsmän från Älvängen, Kilanda och Alingsås kom till platsen visade han fortfarande svaga livstecken. Men 2:e radiotelegrafisten ombord på det mystiska kurirplanet hann aldrig berätta vad som hänt. Han återfick aldrig medvetandet och dog strax därefter av sina fruktansvärda skador. Idag vilar fortfarande en mystik över flygkatastrofen. En del frågor har fått sina svar. Vad gjorde till exempel fem amerikanska bombplan över Sverige mitt under brinnande världskrig? Den dolda sanningen är att de ingick i en hemlig krigsoperation som gick under namnet "Project Sonnie". Operationen var så hemlig och känslig att det i USA efter olyckan påstods att planet störtat under ett uppdrag i Indokina. "Project Sonnie" startade i början av 1944 med syftet att från Sverige till England flyga ut norska motståndsmän som tog sig över till Sverige, för att utbilda dessa i kampen mot den tyska ockupationsmakten i Norge, samt de amerikanska flygplansbesättningar som av olika anledningar hamnat i vårt land. Under femton månader mellan den första april 1944 och 25 juni 1945, tog "Sonnie-planen" sammanlagt 4304 passagerare från Sverige till England. För att hemlighålla flygningarna måste dessa oftast genomföras i dåligt väder. Det hände till och med att flygningar fick inställas, då vädret var för bra. Enligt gällande bestämmelser var planen civila, åtminstone på pappret. Eftersom Sverige var "neutralt" skapades en "civil" transportfirma, The American Air Transport Service. På kvällen den 19:e oktober 1944 tog man kontakt med Leuchars, i Skottland, för att stoppa de sex väntande "Sonnieplanen". Vädret var helt enkelt för dåligt, och Bromma låg insvept i en tät dimma: men meddelandet kom för sent. Planen hade redan hunnit starta, och nu gick det inte att stoppa dem. Vid flygningen över Nordsjön fick emellertid ett av planen motorkrångel, och återvände till basen. När de fem återstående planen ett par timmar senare nådde Bromma fick man order att gå mot Torslanda i Göteborg, där det för tillfället var något bättre väder. Fyra av planen kom fram. Vad hände egentligen det femte planet? Varför störtade det? Haverirapporten ger inga klara besked härom. Bland annat skriver man: "Undersökningen visade endast, att de ställbara propellrarnas blad voro inställda för normal flygning, varav den slutsatsen torde kunna dragas, att motorstörning av mer allvarlig art icke förekommit." Vittnesuppgifter från Anten-trakten har talat om ytterligare ett okänt plan som låg och kretsade över platsen för kraschen. Detta vek strax av mot norr och försvann. Senare under natten rapporterades från Strömstad om motorbuller från ett okänt plan. I haverirapporten finns en del motsägande uppgifter om orsaken till haveriet. Vid avdelningen i rapporten med rubrik: "Anledningar orsaker till haveriet" hade häftig diskussion uppstått och man sköt upp denna bedömning till ett senare tillfälle. Ett annat argument som orsak, antog man att besättningen sett sjön Mjörn, och tagit detta för Göta Älv, en helt orimlig tankegång med vetskap om den tjocka dimma som rådde på platsen. Vid radiokontakt med Torslanda fem minuter före kraschen rapporterades inget onormalt ombord på planet. Telegrafverkets rapport om radiotjänsten vid Göteborgs markstation den aktuella tidpunkten och ett förtydligande av passagejournalen ser ut som följer: Planets anropssignal NWK, 22.15: NWK till Bromma: Beräknar anlända 22.20 22.31: Bromma: Gå till Torslanda. 23.07: Torslanda sänt väder till NWK. 23.17: Torslanda frågar efter flyghöjden. Får ej något svar. Under den närmaste tiden intensifieras kontakten mellan luften och marken om rättvisande kurs. Strax efter midnatt nådde dramatiken sin höjdpunkt: 00.22: NWK: Rättvisande kurs? Torslanda: Er ljudstyrka för svag, försök igen. Nya pejltecken, men ljudstyrkan för svag. 00.27: Torslanda: Ni får landa som nummer ett (ej kvitterat av NWK). 00.42: Torslanda: Anropar ni mig? (Ej svar) 00.43: Torslanda: Sänt långa pejlstreck. 00.46: Torslanda: Har ni något för mig? (Ej svar) 01.02: Torslanda: Anropar ni mig? (Ej svar) 01.05: Torslanda: Sänt pejlstreck blint. 01.10: Torslanda: Sänt pejlstreck blint. 01.16: Torslanda: Sänt pejlstreck blint. 01.55: Bromma meddelar per morse: Ett plan störtat och brinner. (Troligen NWK). 02.35: Torslanda: Sänt pejlstreck blint. 02.46: Torslanda: Sänt pejlstreck blint. 03.50: Bromma meddelar att passning för NWK avbeställdes. Samtidigt med NWK upprätthölls radioförbindelse med ytterligare fyra stycken kurirplan. Till dessa sändes väderleksuppgifter, landningsriktning, pejlstreck etc. vilka samtidigt borde ha kunnat uppfattas av NWK. Vidare finns att läsa i haverirapporten: Om telegrafisten ombord på NWK måste tyvärr sägas att han var mycket orutinerad. I synnerhet gällde detta vad mottagningen beträffar. Ljudstyrkan gick ibland ned till under hörbarhetsgränsen. Markstationens mottagare och sändarutrustning fungerade utan anmärkning. Även från Bromma fanns en redogörelse för de här timmarna. Slutledningen blev: "Om anledningen till att flygplanet framförts på så låg höjd vid olyckstillfället är inte känt. Det förefaller ej osannolikt att navigationsfel föreligger varigenom man ombord varit av den uppfattningen att flygplanet befann sig i trakten av Göteborg. Tiden för haveriet sammanfaller nämligen med den från flygplanet uppgivna beräknade ankomsttiden till Torslanda. Sannolikt har ljusen från det intilliggande Alingsås varit synligt genom de låga dim- eller molnskikten och kunnat uppfattas som ljusen från staden Göteborg. Eventuellt har även sjön Mjörn varit synlig och kunnat uppfattas som älvmynningen vid Göteborg." Det sista antagandet är helt absurt, då SMHI delgivit mig uppgiften att vid tillfället: "var västra Sverige och hela Göteborgsregionen täckt av cirka femtio meter markdimma", och som alla vet så uppstår alltid kraftig dimma vid vatten såsom sjöar, älvar, åar och så vidare. Jag har även från dåvarande flygplatschefen, Major Hinnersson, fått bekräftat att dimman var så svår att det sista planet i den här aktuella gruppen fick förfrågan om de ville gå till någon annan alternativ flygplats eller försöka att landa på Torslanda trots den fruktansvärda dimman? Kapten Linday svarade: "Jag har inget val. Soppan är slut." Efter någon halvminut hördes hans plan, en Dakota (DC-3), komma in över flygplatsen och man hörde dunsen från det landande planet: emellertid syntes ingenting, och man fick skicka ut en bil för att lotsa in planet, då sikten var lika med noll. Beträffande telegrafisten ombord på NWK, kan nämnas om hans så kallade orutin att han vid minst fem tidigare tillfällen varit på likadana uppdrag här. Så slutsatsen om orsaken till haveriet verkar medvetet ha lagts i dimma. Dessa i många fall orimliga förklaringar, tillsammans med andra vittnesmål, har fått mig att undra om det var en olycka där besättningen på NWK, kunde ges skulden. Mitt svar måste bli nej. Orsakerna till detta är de svårigheter jag haft med att i vissa fall få fram de fakta som finns. 1: Det fanns kulhål i några av de vrakdelar som fanns på haveriplatsen. Detta förnekades först när jag frågade om detta. Men då jag påpekade att det fanns flera personer som var beredda att gå ed på att så var fallet, erkände man att så var fallet. 2: Vad var det för ett okänt flygplan som kretsade över nedslagsplatsen? Något svar härpå har inte gått att få. Ett vittne har påstått sig höra skottlossning strax innan planet passerade över det ställe han då bodde på. 3: Varför ville man ge radiotelegrafisten ombord skulden, detta på grund av bristande rutin? 4: Varför blev jag tillsagd ifrån visst håll: Att ge faen i och riva i gammal skit? Ja, det finns en del underligheter i samband med det kraschade flygplanet: NWK, reg nr Det finns material i fallet med det störtade flygplanet så det räcker till en hel bok men en del av väsentligheterna har jag här återgett. 27 maj 1945 restes på platsen för olyckan ett monument med inskriptionen: "Här omkommo den 20 oktober 1944 sex flygare från Amerikas Förenta Stater De föllo för sitt fosterland, för frihet och rätt i andra världskriget". På den andra sidan av monumentet står namnen på de omkomna flygarna: Captain Truett K. Bullock Captain Thomas C. Campbell Lieutenant James Buchanan Sergeant Donald J. Johnston Sergeant Oakley J. Ragland Corporal Earl K. Nore På samma sida som namnen på flygarna står finns en propeller från det störtade flygplanet fastsatt. Medel till monumentet samlades in från ortsbefolkningen på initiativ av förre sågverksägaren E Johansson och alingsåsaren Hilmer Andersson. Från de anhöriga till de omkomna skänktes en oblatask i silver med samma text som återfinns på det resta monumentet. Anledningen till att de gjorde detta, var att när det blev känt att olyckan inträffat ringdes det själaringning för de omkomna och därför skänktes denna fina gåva till kyrkan i Östad, där man låtit ringa för de omkomna. Författare: Karl Allmenröder Källor: Amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon / |
Karl Allmenröder dissertationThere was a dense fog over West Sweden the night before October 20, 1944. Twenty minutes after midnight, five American courier airplanes passed the sea Anten, north of Alingsås. The radio officer on board of one of the very secret airplanes, Donald Johnston, had celebrated his 23rd birthday and was probably congratulated by his five crew members. The six American aviators had only seconds left to live. The rebuilt bomb plane crashed at the Anten chapel and exploded.All on board, except Sergeant Oakley Ragland, died immediately. When men from the National Home Guard in Älvängen, Kilanda and Alingsås came to the site he was still alive. But the 2nd radio operator on board the mysterious courier airplane could never tell what had happened. He never regained consciousness and died soon after of his terrible wounds. Today there is still mysteriousness over the disaster. Some questions have answers. What were, for example, five American bomb planes doing in Sweden during the war? The concealed truth is that they were included in a classified war operation that was named "Project Sonnie". The operation was so secret and sensitive that after the accident it was claimed in the USA that the plane crashed during a commission in Indo-China. "Project Sonnie" started in the beginning of 1944 with the purpose to fly out Norwegian members of the Resistance, that had managed to get to Sweden, from Sweden to England in order to train them in the fight against the German occupation of Norway, and also fly out American aircrews that for different reasons had landed in our country. During fifteen months from April 1st, 1944 to June 25th, 1945, the "Sonnie-planes" took a total of 4304 passengers from Sweden to England. To hold the flights secret they most often had to be done in bad weather. It even happened that flights were canceled because the weather was too good. According to the regulations the airplanes were civilian, at least on the paper. Since Sweden was "neutral," a "civilian" transport company was created, The American Air Transport Service. On the evening of October 19th, 1944 contact was taken with Leuchars, Scotland, to stop the six expected "Sonnie planes". The weather was too bad, and Bromma was wrapped in a dense fog. The message came too late. The planes had already taken off, and it was too late to stop them. While flying over the North Sea one of the planes had engine trouble, and returned to the base. When the five remaining planes a couple of hours later reached Bromma they got the order to go to Torslanda in Göteborg (Gothenburg), where at the moment was better weather. Four of the planes arrived. What happened to the fifth plane? Why did it crash? The crash report gives no clear answer why. Among other things, they write: "the survey showed only, that the adjustable propellers' blades were adjusted for normal flight, whereby the conclusion should be possible to draw, that engine disturbance of more serious art has not occurred." Witnesses from the Anten neighborhood have spoken about yet another unknown plane that was circling over the crash site. This plane soon turned north and disappeared. Later during the night it was reported from Strömstad about engine sounds from an unknown plane. In the crash report there is some conflicting information about the cause of the crash. In the part of the report with the heading: "Causes for the crash" intense discussions had arisen and the assessment was postponed. In another suggestion for the cause, it was assumed that the crew had seen the lake Mjörn, and taken this for the river Göta Älv, a completely unreasonable way of thinking with knowledge of the dense fog at the place. When they had radio contact with Torslanda five minutes before the crash there was no report of anything abnormal on board of the plane. Telegrafverkets ("the department of telegraphing") report about the radio service at Göteborg's ground station at the actual time and a clarification of the passage log looks like this: The call signal of the airplane is NWK 22.15: NWK to Bromma: Calculates to arrive 22.20 22.31: Bromma: Go to Torslanda. 23.07: Torslanda has sent weather to NWK. 23.17: Torslanda asks for the flying altitude. No reply. During the following time the contact is intensified between the plane and the ground base regarding the true course. Just after midnight the drama reached its climax: 00.22: NWK: True course? Torslanda: Your sound volume is too weak, try again. New bearing signal, but the sound volume is too weak. 00.27: Torslanda: You may land as number one (not answered by NWK). 00.42: Torslanda: Are you calling me? (no reply) 00.43: Torslanda: Have sent long bearing signal 00.46: Torslanda: Do you have anything for me? (no reply) 01.02: Torslanda: Are you calling me? (no reply) 01.05: Torslanda: Have sent bearing signal blindly 01.10: Torslanda: Have sent bearing signal blindly 01.16: Torslanda: Have sent bearing signal blindly 01.55: Bromma announces per morse: A plane crashed and is on fire. (Probably NWK). 02.35 Torslanda: Have sent bearing signal blindly 02.46: Torslanda: Have sent bearing signal blindly 03.50: Bromma announces that service for NWK has been cancelled. At the same time as radio connection was held with NWK, communication was held with four other courier planes. Weather information, landing direction, bearing signals etc were sent to them, which should have been able to receive for NWK as well. The following can also be read in the crash report: About the radio operator on board on NWK must unfortunately be said that he was very inexperienced, especially regarding reception. The sound volume was sometimes below audibility. The ground station receivers and sending utilities worked without remark. Even from Bromma there was a report for these hours. The conclusion was: "About the reason why the airplane was flown on such low altitude at the time of the crash is nothing known. It is not unlikely that navigation errors exist when they on board had the understanding that they were in the area of Göteborg. The time for the crash correspond with the time the airplane crew stated as estimated arrival time to Torslanda. Likely the lights from the nearby Alingsås had been visible through the low fog- or cloud-layers and may have been considered as the lights from the town of Göteborg. Possibly the lake Mjörn had also been visible and was considered as the mouth of the river at Göteborg." The last assumption is totally absurd, as SMHI (the Swedish Meteorological and Hydrological Institute), had given me the information that at this time: "were western Sweden and the whole Göteborg region covered by approximately fifty meters of land fog", and as everyone knows, much fog always appears at water like seas, rivers, creeks and so on. I have also from Major Hinnersson, by then the airport manager, got a confirmation that the fog was so dense that the last plane in this group got the question if they wanted to go to another airport or try to take down on Torslanda despite the terrible fog. Captain Linday replied: "I have no choice. No fuel left." After some half minute his plane, a Dakota Regarding the radio operator on board of NWK, it can be mentioned about his so called lack of experience that he, on at least five earlier occasions, had been on similar commissions here. So the conclusion about the reason of the crash seems to be hided with intention. These many cases of unreasonable explanations, along with other witnesses, have got me wondering if it was an accident where the crew aboard NWK could be given the blame. My answer must be no. The reasons for this are the difficulties I have had in some cases to get existing information. 1: There were bullet holes in some of the wreck parts that were found on the site of the crash. This was at first denied when I asked about it. But when I pointed out that there are several persons that can swear an oath that this was the case, then they confessed that it was true. 2: What unknown airplane was it that flew over the crash site? I have not been able to get any answer to this. One witness stated that he heard shooting just before the plane passed over the place where he lived then. 3: Why did they want to give the radio operator on board the blame, this because of insufficient routine? 4: Why was I told from a certain direction: Stop searching in old stuff? Yes, there exists some strangeness regarding the crashed airplane: NWK, registration number NC 18618. There is material about the crashed airplane that would be enough for an entire book, but I have here told some of the most important parts. May 27th, 1945 a monument was erected on the site of the accident. On one side it is written (in Swedish): "Here died the 20th of October 1944 six airmen from the United States of America / They fell for their country, for freedom and right in the second world war". On the other side of the monument are the names of the killed men: Captain Truett K. Bullock Captain Thomas C. Campbell Lieutenant James Buchanan Sergeant Donald J. Johnston Sergeant Oakley J. Ragland Corporal Earl K. Nore On the same side as the names of the crew there is also a propeller from the crashed airplane. Funds for the monument were gathered from the local population on the initiative of the former sawmill owner E Johansson, and Hilmer Andersson from Alingsås. The relatives of the crew have donated a box for sacramental wafers in silver with the same text as is found on the monument. The reason why they did this is that when it became known that the accident had occurred, then the church bells were ringing for the souls of the victims and therefore this fine gift was donated to the church in Östad, where they let the church bells ring for the crew. Author: Karl Allmenröder Sources: American defense head quarter Pentagon / |
| Flygmonumentet vid Anten |
|
flygmonumentet.langared.se |